1. |
Du bistra rekryt
03:36
|
|||
Det är en inre kraft
Som frammanar dessa kalla kårar
Denna längtan efter sorgespel
Och förolyckade skepnader
Det strålar en ogudaktighet
Från min jämmerliga bål
Blodets oupphörliga svall
Är min enda respit
Våldet en förankring
I världsalltets hav
Du ohyggliga odjur
Med näbbar och klor
Flerfaldig fördärvelse
Ett förskräckligt dekret
Med döden som rustning
Och avsky som svärd
Å, du bistra rekryt
I den permanent lönlösa
Striden mot jordelivets
Ovillkorliga sönderfall
Olycksbådande soldat
Beslöjad i trasor av
Ofattbart, omänskligt
Spirande hat
|
||||
2. |
Miserabilist
04:02
|
|||
Förbittring är ett skott i hjärtat
På den kännande människan
Där sipprar livet ut i rännsten
Ett ledsamt och uselt skeende
Finnes det bot för sådan anomali
Denna tjocka sörja som kokar sig svart
Hotar antända allt onda krut
Och haverera i total styggelse
Hårresande miserabilist
I denna karga rymdens terränger
Det mänskliga väsendets eviga kalhygge
Skriar evigt i intet sina tarvliga strofer
Döende ljus över slätten
Ett regn över livets ruin
Det finnes inget dugligt motgift
För denna fruktlösa värld
Annat än eldfängd ödeläggelse
Av dess fundamentala element
|
||||
3. |
||||
Dygdernas förfall
Och tankens stegvisa
Men fulla insjukning
I onämnbar desperation
Smittad med törst
Efter stegrande verk
Av en rent omänsklig
Och otyglad natur
Besatt av en
Kontinuerlig överträdelse
Av omgivningens allra
Heligaste tabun
Denna mörka drift
Denna förmåga att glädjas
Till extas
Av sann tragedi
Upprättelse
Är ett meningslöst begrepp
För en obotligt störd karaktär
Syndernas förlåtelse
Är ett fåfängt företag
För en ytterligt korrupt själ
|
||||
4. |
Avskyvärld
03:14
|
|||
Jag var blind men nu kan jag se
Mina ögon öppnades till
De mest otänkbara verkligheter
En anordning så utstuderat avskyvärd
Att det undandrar sig det kritiska sinnet
Tid har ingen betydelse
I den korridor som aldrig tar slut
Denna gränslösa och oupphörliga avgrund
Bunden till dess själva beståndsdelar
Mitt hat för kosmos brinner i ett rasande inferno
Och jag begär total och ovillkorlig annihilation
Av allt som finns till
Jag har sett igenom dina erbarmliga lögner
Likväl är jag fast i detta fängelse
I dig blev jag medveten
Avliden, upplöst och uppväckt
I en cyklisk universell mardröm
Jag var blind men nu kan jag se
Mina ögon öppnades till
En helvetesmaskin
|
||||
5. |
||||
En järnsmak av fördömelse
Jag bar dess röst
Som en krona
Skulle de gråta en flod
När det går upp för dem
Skulle förlusten bli för svår
Driva deras försvagade
Hjärtan i marken
När sanningen avslöjas
Och det stora gapet ger sig till känna
Och den mörka porten uppenbaras
Ett liv på mina händer
Hettan i hennes andedräkt
Känns som en eld
Förhoppningar vänds till damm
Och livet i hennes kropp
Bränns till en skorpa
Blodet i hennes kropp
Kokar som en olja
Och det stora gapet ger sig till känna
Och den mörka porten uppenbaras
Hon gråter en flod
När hon inser
Vad jag är
|
||||
6. |
||||
Himlen har länge stått i brand
Kvar finns ett tjut i det tomma varandet
En besynnerlig sanning tornar och
Som en fyr ur de saligas askor
Övergår den mänskligt förstånd
De svagsintas eviga enfald
Hoppets oavbrutna degeneration
Är ett öppet gap där förtröstan går hädan
Ett svart hål som utkräver
En strid ström av tröstlösa kretiner
Till dyrkan av menlösa ting
De vandrar som vålnader med sin sorg
Meningslöst som en missväxt i åkern
Biter de sig fast i sin dårskap
Hänförda som får
Av tillvarons banala lögner
Sanning för den med ögon att se
Sanning åt den med sans att förstå
Evig enfald åt de svagsinta
Jag förbannar dem alla tusenfalt
Ty de äro obotliga
|
Streaming and Download help
If you like Naturvidrig, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp